Norwegian 1863-1944 Edvard Munch Locations Edvard Munch (pronounced , December 12, 1863 ?C January 23, 1944) was a Norwegian Symbolist painter, printmaker, and an important forerunner of expressionistic art. His best-known composition, The Scream is one of the pieces in a series titled The Frieze of Life, in which Munch explored the themes of life, love, fear, death, and melancholy. Edvard Munch was born in a rustic farmhouse in the village of Adalsbruk in Loten, Norway to Christian Munch, the son of a prominent priest. Christian was a doctor and medical officer, who married Laura Cathrine Bjølstad, a woman half his age, in 1861. Edvard had an older sister, Johanne Sophie (born 1862), and three younger siblings: Peter Andreas (born 1865), Laura Cathrine (born 1867), and Inger Marie (born 1868). Both Sophie and Edvard appear to have gotten their art talent from their mother. Edvard Munch was related to painter Jacob Munch (1776?C1839) and historian Peter Andreas Munch (1810?C1863). The family moved to Kristiania (now Oslo) in 1864 when Christian Munch was appointed medical officer at Akershus Fortress. Edvard??s mother died of tuberculosis in 1868, as did Munch's favorite sister Johanne Sophie in 1877. After their mother's death, the Munch siblings were raised by their father and by their aunt Karen. Often ill for much of the winters and kept out of school, Edvard would draw to keep himself occupied. He also received tutoring from his school mates and his aunt. Christian Munch also instructed his son in history and literature, and entertained the children with vivid ghost stories and tales of Edgar Allan Poe. Christian??s positive behavior toward his children, however, was overshadowed by his morbid pietism. Munch wrote, ??My father was temperamentally nervous and obsessively religious??to the point of psychoneurosis. From him I inherited the seeds of madness. The angles of fear, sorrow, and death stood by my side since the day I was born.?? Christian reprimanded his children by telling them that their mother was looking down from heaven and grieving over their misbehavior. The oppressive religious milieu, plus Edvard??s poor health and the vivid ghost stories, helped inspire macabre visions and nightmares in Edvard, who felt death constantly advancing on him. One of Munch's younger sisters was diagnosed with mental illness at an early age. Of the five siblings only Andreas married, but he died a few months after the wedding. Munch would later write, "I inherited two of mankind's most frightful enemies??the heritage of consumption and insanity." Christian Munch??s military pay was very low, and his attempts at developing a private side practice failed, keeping his family in perrenial poverty. They moved frequently from one sordid flat to another. Munch??s early drawings and watercolors depicted these interiors, and the individual objects such as medicine bottles and drawing implements, plus some landscapes. By his teens, art dominated Munch??s interests. At thirteen, Munch has his first exposure to other artists at the newly formed Art Association, were he admired the work of the Norwegian landscape school, and where he returned to copy the paintings, and soon he began to paint in oils.  Related Paintings of Edvard Munch :. | Girl on the bridge | Sound | The Scream | Four girls on a bridge | Streetscape |
Related Artists:
elisabeth vigee-lebrun
Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt. Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts. Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Diego de Carpio
painted Christ gathering his clothes after the Flagellation in 1798